Nyheter & Event

17 maj 2013

Ordförandekandidat Anton Warnhags presentation

En ganska lång text om mitt potentiella ordförandeskap. Frågor på det?

Välkommen till ett långt raljerande om vad jag tänker göra nästa år om jag blir vald till ordförande - och framför allt varför.

Kul att du läser detta. Ni står inför ett val mellan två väldigt olika kandidater till ordförande i år - det är rätt att sätta sig in i och förstå skillnaden. Ärligt talat är det allt för sällan vår sektion upplever en lite högre nivå av demokrati. Det finns få saker som är så bra för en organisations välmående som en riktig kamp mellan kandidater till en ledarposition.

Först vill jag börja med att påstå att den här sektionen står still. Det finns ingen tydlig vilja att arbeta mot något bättre. Om du inte håller med så tänk efter om du hört någon uttala en vilja om vad som ska vara bättre inom sektionen om tre år tillsammans med en plan om hur vi ska ta oss dit. Eller ännu bättre - om du själv funderat över sådant.

Det här är ett symptom på flera saker.

Allt för många av sektionens medlemmar förstår inte hur en demokratisk organisation som vår fungerar, de förstår inte kraven det ställer. Det kräver tid, energi och öppenhet. Från alla medlemmar, inte bara de förtroendevalda. Så jag tänker höja förväntningarna angående detta. Det kräver nya tag både vad gäller rutinerna för hur man sköter sektionen och en förändring i inställning bland medlemmarna (ni alltså).

Nya rutiner innebär att det måste bli lättare att förstå vår organisation. Räknar vi bort protokollen från olika möten har vi inte så många dokument - helt ärligt. Men ingen håller reda på dem eller deras inbördes struktur. Och få förstår den praktiska appliceringen av reglerna, och när man följer dem eller inte. Min inställning har länge varit; ‘Vad fan! Läs reglementet, det är inte så jäkla svårt.’ Vilket är orättvist. Sektionen är första gången flera är del av en organisation på ett så involverat vis. Och det är klart man blir konfunderad om man inte hittar en regel för något i reglementet - vad gäller då?

Mitt svar på detta är utbildning för de nya (och de gamla som behöver det, men jag är rädd att man inte kan lära gamla hundar ligga.). Vi kan inte ha en sektion där medlemmar efter tre år fortfarande inte har ens en övergripande insyn i vad som står i reglementet; vilka regler som gäller för ett sektionsmöte, vad styrelsen gör, vad det innebär att vara förtroendevald. Vi har en grym mottagning, men den gör inget för att instruera dem i kraven som följer med att ha en sektion. I min mening är det minst lika viktigt som att visa upp de andra nämnderna, vilket vi alltid pratar om. För få förstår att ingen av dem existerar om inte sektionen sköts rätt. Allt börjar med det.

Men protokollen, all dokumentation egentligen, är ett lika stort problem. Vi har en verkligt hemsk kultur av att dumpa saker på kommande år utan någon förklaring. Glöm intresset för det; det finns knappt någon möjlighet att dra lärdom från föregående år. Vi har i år skrivit in skyldigheten att föra vidare testamenten till kommande år i reglementet. Men det är verkligen bara början. Vi behöver så mycket mer - för vi sparar verkligen INGET. Det finns inget sätt att ta reda på vilket tema som var på mottagningen förutom att fråga de som var där. Det finns inget sätt att ta reda på vilka företag som var med i Branschdagen utan be de som anordnad den gräva i privata hårddiskar.

Jag kan inte starkt nog uttrycka hur mycket detta suger och hur mycket problem jag tror skulle kunna undvikas om vi skötte det. Jag kommer fan misstroendeförklara alla funktionärer som inte arbetar för att skapa en bättre kontinuitet. Anteckna, arkivera och håll en överlämning - annars åker du ut. Jag gör det till mitt personliga uppdrag att du aldrig kommer kunna skriva att du hållit en post på sektionen på ditt CV.

Detta tangerar också min vilja att införa en Sektionshistoriker - en post vars uppgift är att se till att dokumentation görs och sparas vettigt för framtiden. Men det har inte så mycket med min kandidatur till ordförande att göra.

Sedan har vi en förändring i inställning, något som nödvändigtvis måste nå många fler en de nya som börjar. De brukar ju faktiskt komma till sektionsmötena. Hur gärna de gör det? En annan fråga.

Jag måste erkänna att inställningen till våra sektionsmöten är den enskilt största sak som stör mig bland vår sektions många problem. Vikten av dem kan inte påpekas hårt nog, och för många struntar i att dyka upp på dem. Jag ser två anledningar:

Ett: Antingen tycker man de tar för mycket tid. Vilket är skitsnack - väx upp. Fyra kvällar om året - sammanlagt kanske 20 timmar - är INGET för en organisation som vår. Alternativet är fler, kortare, möten. Vilket fungerar, även om jag inte stött på någon entusiasm för förslaget. Oavsett kan våra möten inte ta sammanlagt mindre tid än de gör nu utan att stänga ner stora delar av den eller ge mycket mer makt åt styrelsen.

Två: Man tycker sig inte få ut tillräckligt mycket av att gå på dem. Vad gör man åt det då? Ja, du. Är man engagerad i sektionen anser jag nog man borde se värdet av att gå på dem. Det handlar om tidigare nämnde förståelse för hur en demokratisk organisation ska fungera. Min tolerans för kritik från de som inte kommer på våra sektionsmöten är definitivt begränsad. Men, det löser inte problemet med hur man får fler att dyka upp på dem. Läs vidare…

Jag anser att många av våra problem ligger i hur löst sammanhängande vår sektion är. Vi pratar ofta om att våra nämnder måste bli bättre på att kommunicera med varandra. Varför? Oftast är svaret ganska vagt att det vore effektivare om kommunikationsnämnden skötte all marknadsföring. Jag vill dra det mycket längre än så;

Det är inte okej att bara vara aktiv i en nämnd och tro att man kan strunta i övriga sektionen, att det inte är ens problem. För det stämmer inte. Arbetet du gör i en nämnd förväntas gagna övriga sektionen, annars finns det ingen anledning att nämnden existerar. Då kan den vara en egen förening, den har inget inom sektionen att göra.

Vi pratar alldeles för mycket om vad man får ut av ett engagera sig i den eller den nämnden. Vi pratar knappt alls om vad man gör för resten av sektionen genom samma engagemang.

Förstå implikationerna av de orden. Man kan inte ha en nämnd som enbart gagnar de som är del av den. Den kan inte heller försvaras med att den ger något bra till sektionen. Dess effekt på sektionen, direkt och indirekt måste vara sammanlagt mer positiv än negativ - annars kan den inte vara kvar. Sektionens huvudsakliga mål är att skapa bättre förutsättningar för sina medlemmar när de ska vidare i livet. ALL vår verksamhet måste arbeta mot det målet. Vi kan väldigt gärna anordna saker som ses som “enbart” roliga - gasquer till exempel. Men vi anordnar gasquer eftersom det är viktigt att ta en paus i studierna och till viss del för att nätverka. Det är för de sakerna vi är här.

Jag säger inte att vi har problem med nämnder som inte gör något för sektionen, för det har vi inte. Jag säger det för att påpeka att alla nämnder är underordnade sektionen.

Framför allt ska man aldrig glömma att det är sektionsmötet - vilket enligt de regler vi har är detsamma som sektionen - bestämmer över samtliga förtroendevalda. Om SM tar ett beslut har funktionärerna inget val annat än att följa det, avgå eller riskera misstroendeförklaring. Detta ska märkas om jag blir vald. Det betyder att jag kommer kräva utförliga rapporter till varje sektionsmöte. Om vad man gjort, varför man gjorde det, hur det gick, vad man ska ändra inom sin nämnd, vad man ska göra härnäst. Jag tänker inte blankt acceptera att någon funktionär inte närvarar på sektionsmöten eller lämnar dem innan slutet utan en godkänd anledning. Jag kan givetvis inte hålla kvar någon, men jag kan definitivt vara irriterande nog att de inte gör det igen.

Vi må engagera oss i sektionen för vår egen skull. För att få erfarenhet, för att knyta kontakter, för att växa som människor. Men poängen med en organisation är att du inte får göra det utan att samtidigt gör saker för någon annan. Och i en demokratisk organisation måste man i min mening försvara hur man gör det.

Men detta behov öppenhet kan inte enbart läggas på förtroendevalda. Vi kommer nu till vad jag ser som det som är i störst behov av förändring när det gäller inställning, och det är hur man för en konstruktiv dialog. Vilket den här sektionen är riktigt satans dålig på. Det pratas så otroligt mycket bakom ryggen på folk, men det förs aldrig fram i en kontext då det har en chans att göra en skillnad. Mycket snack och lite verkstad. Det har skapat en passiv-aggressiv, giftig kultur som kostar oss så massor. Jag förstår att detta känns svårt i en liten organisation där alla känner alla. Medan jag skulle kunna säga att vi måste övervinna det - sluta lisma och dra förskönande lögner för de i vår närhet - så kan jag inte ignorera det sociala spelet helt. Jag kommer därför införa möjligheten att ställa anonyma frågor till personer på sektionsmötet. Så du kan fråga Qulturnämndsordföranden varför i helvete inget händer med den nämnden utan att oroa dig, till exempel. Förstå dock att jag fortfarande kommer jaga er att faktiskt säga vad ni tycker i ert eget namn. Jag tror fortfarande det är något vi behöver bli bättre på.

Jag antar det förväntas att jag också ska skriva något om våra problem med näringslivsverksamheten. På sätt och vis anser jag att jag redan gjort det. Problemen jag tagit upp så här långt har definitivt stor effekt på NLG, precis som övriga sektionen. Framför allt ser jag ett behov av bättre kontinuitet, ett tänk som sträcker sig längre än att bara få ihop allt ett år till. Att jag sen har mina egna idéer om hur jag skulle utforma en branschdag eller vad annars - det spelar inte speciellt stor roll för mitt ordförandeskap. Sådana saker är upp till dem som är med i Näringslivsgruppen. Ordföranden för NLG och branschdagschefen har fått förtroende av sektionen (förutsatt att de posterna är fyllda...) och det ger dem rätt att utforma den verksamheten. Det sagt ser jag det som mitt jobb att de får all hjälp de kan få av sektionen och att de, som jag redan sagt, rapporterar vad de gör och varför.

Sedan har vi den efterfrågade alumniverksamheten. Den vore väl trevlig att ha, även om jag ärligt talat helst ser till att vi fixar våra interna problem först. Innan vi ser till hålla kvar vid de som tagit examen kan vi ju försöka se till att de som börjat på sin master fortfarande syns, vilket är lite bristande idag. Men visst, som en del i att stärka vårt varumärke bör mer kontakt än bara genom NLG och ProInt-kursen finnas. Utan en dedikerad nämnd faller det till en stor del på styrelsen.

 

Jag sa ju att det skulle bli ett långt raljerande... Det kan inte hjälpas. Låt mig avsluta detta nu genom att be er se detta inte bara som ett ramverk för mitt arbete som ordförande, utan som en utmaning.

 

All makt åt Tengil.

// Anton Warnhag, 2013-05-17

 

Bild för Anton Warnhag

Anton Warnhag

Kommentera

Genom att skicka detta formulär, accepterar du Molloms sekretesspolicy.